söndag 13 oktober 2013

Öppet brev till ärkebiskopen

Så. Då har jag gått ur Svenska kyrkan. Det kanske är förmätet av mig att göra det till en så stor sak att jag faktiskt skriver till dig, men jag känner mig inte ensam i mina tankar och detta känns viktigt för mig.

Jag har varit en vanlig medlem i kyrkan utan vare sig teologisk skolning eller förtroendeuppdrag.

Organisation


Det är nu 13 år sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt. Jag tycker inte att kyrkan har använt denna tid till att förändra organisationen till något tidsenligt. Dagens människor är mycket rörligare än medeltidens. Knytningen till en geografisk församling upplever jag som otidsenlig. Jag tycker också att valsystemet är konstigt. Det var nog faktiskt det som slutligen fick mig att lämna kyrkan. I min församling så kunde man välja mellan Socialdemokraterna och Borgerlig samling. Känns irrelevant. Jag vill välja människor inte partier.

Jag tycker inte heller att Svenska kyrkan ska vara en förlängning av Riksantikvarieämbetet. Avträd kyrkor. Många kyrkor. Anpassa kyrkobeståndet till verksamheten. Den församling som jag nu lämnat har till exempel precis lagt 10 miljoner (en del av kostnaden har man säkert fått bidrag för men jag har ingen riktig koll på summorna där) på att renovera ett tak på en kyrka som knappt används. Det hade varit bättre att avträda den kyrkan, så att staten hade fått ta hela kostnaden för bevarandet om de hade funnit den viktig.

Teologi


Jag tycker att kyrkan borde hjälpa dagens människor med synsätt som kan ge dem en relevant och intellektuellt hederlig tro.

Det viktigaste här skulle vara att poängtera att Bibeln inte (nödvändigtvis) är Guds ord. Som jag ser det så är Bibeln två antika kulturers tankar och upplevelse av Gud och det andliga. Skulle Svenska kyrkan våga bejaka ett sådant ställningstagande? Ett sådan synsätt ger ju per automatik att det inte finns några givna sanningar, utan att tron är något man måste arbeta med.

Och så har vi (Niceanska) trosbekännelsen. Centralt för hela evangeliet, så som jag läser det, är ju motståndet mot makten och imperiet. Den Niceanska är ju ett uttryck för när kyrkan blev en del av makten. Och det ska kyrkan inte vara. Trosbekännelsen borde handla mycket mer om Jesu liv och verksamhet (om man sammanfattar Jesu liv med ”född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven” så tycker jag man missat poängen) och vara en text som pekar utåt och är öppen. Inte nåt som stänger in.

Pastoralt


Kyrkan borde våga stå för ovisshet och otillfredsställelse. Livet är faktiskt så. Så fort man äger absolut visshet om Gud så blir det ju till avgudadyrkan. Gör det mycket tydligare att kyrkan inte har det slutliga svaret men förvaltar en tradition som gör den till en fantastisk medvandrare.

Kyrkan borde vara där människor är. På krogen, på idrottsarenan, i skolan och så vidare. Jag har sett en tendens i kyrkan att man håller sig för sig själv och betonar gudstjänsten över allt annat. Och där deltar ju bara de redan invigda. Även om jag varit med i Svenska kyrkan sedan jag föddes så blev jag inte aktiv förrän i tjugofemårsåldern. Och jag kan säga att det var mycket svårt att komma in i kyrkans gemenskap. Om kyrkan tydligare deltog i samhället (på samhällets villkor) så tror jag att sökande människor skulle ha lättare att ta sig in.

Avslutning


Jag hoppas att Svenska kyrkan ska våga förändring innan den helt tynar bort. Att inte ta tag i de svåra frågorna kommer att vara förödande för kyrkan. Jag ser ju att det finns stora spänningar mellan de som vill ha färdiga sanningar och de som vill ha en medvandrare i kyrkan. De som förespråkar en färdig sanning får ju alltid övertaget eftersom de har ”svaret”. Jag tror att kyrkan måste våga omfamna osäkerheten på ett tydligt sätt för att överleva. Det finns såklart risker med detta. Man kan tänka sig att de som besitter ”den eviga sanningen” då kommer att bryta sig ur kyrkan. Men jag tror att om inte kyrkan utvecklas kommer den att dö sotdöden.

Jesus och kristendomen är fortfarande relevant. Kommer Svenska kyrkan vara det? Jag hoppas verkligen det. Det finn så många underbara människor inom kyrkan som alla förtjänar en modern och relevant kyrka. Och även om jag känner att jag just nu inte vill tillhöra Svenska kyrkan så hoppas jag att jag kan återvända.



Med önskan om frid

Henrik S Törnblom


3 kommentarer:

  1. Var tid har sin tro och sin övertygelse.
    Ska man bestå måste man se detta och hitta det tidlösa samtidigt.

    Bra sammanfattning annars.

    SvaraRadera
  2. I mångt och mycket håller jag med dig men samtidigt inte!
    Ja, kyrkan är bristfällig - det har jag själv alldeles för många erfarenheter av och ja vi borde kunna vara så oändligt mycket mer än bara struktur, byggnader, organisation och allt det där!
    Men - ge mig ett bättre alternativ för kunna föra ut evangeliet i ord, tankar och handlingar - då, men föst då kan jag bli intresserad. Kyrkan är ju dock en gemenskap av människor som vill leva i evangeliets engagerade anda och som kan bli burna av dopets välsignelse och nattvardens gemenskap. Om inte kyrkan - det vill säga medlemmarna - vill leva ett engagerat sätt och vinna nya till gemenskapen kring och i Kristus (som i många andra samfund) så beror det kanske på att många medlemmar vill ha en tjänstemannakyrka där bara anställda är de som ska röra sig på arbetsplatser, skolor och barer och så var det kanske inte riktigt tänkt. Eller hur?

    SvaraRadera